Vikbolandet

För några år sedan företog vi oss en cykelresa genom Östergötlands vackra landskap mot det mytomspunna Omberg.

Resan har ni kunnat följa på bloggen inklusive kartor över bilfria småvägar som ringlat sig mellan bruksorter och sagoslott, över mossar och mellan böljande åkrar. Både resan till Omberg och nätterna vid foten av berget var i det närmaste magiska. Ett resmål som vi varmt kan rekommendera.  Med ett undantag för just denna säsong…

Ett mystiskt utbrott av den fruktade sjukdomen mjältbrand har under sommaren konstaterats i trakterna kring Omberg. Både tamboskap och älgar har dött av farsoten, flera gårdar har satts i karantän och nu senast har det delats ut antibiotika till personer som arbetar med eventuellt smittade djur, i förebyggande syfte. Smittkällor som uppgivits har varit allt från gamla mjältbrandsgravar till bromsar.

Det kan vara klokt att avvakta med friluftsliv i området tills faran är över.
Vi följer nyhetsrapporteringen och fortsätter härmed berättelsen om resan hem.

OMBERG Efter ett par idealiska veckor på vägarna med soldis och värmeböljor började vädret slå om. Vi trampade på målmedvetet i riktning mot Stockholm. Tyvärr hade ett åskoväder hunnit ifatt oss strax efter Stegeborg men molnen skingrades och det blev kvällscykling under blå himmel och luften var sval och frisk.

6006S_21_w

Färden över vackra Vikbolandet inleddes med ett sökande efter en lämplig tältplats. Vi kan lova att det inte var lätt att finna den ultimata tältplatsen längs den hårt exploaterade kusten. Det kanske går att hitta någon havsvik någonstans om man känner till trakten.  Men vi gick på nit efter nit. Vi hittade en brygga i ett sommarstugeområde att inta middagen på. Men obehaget över att mötas av misstänksamhet istället för gästfrihet gjorde att matpausen blev kort.
En grandunge bredvid en enskild väg blev den långt ifrån idealiska tältplatsen den natten.

6006S_20_w

Redan klockan 6:20 morgonen därpå var tältet nedplockat och cyklarna startklara.  Det finns en viss fördel med urusla tältplatser. Man kommer iväg i ottan. Inga behagliga morgondopp som försenar; ingen utsikt som lockar till långfrukost; inget som gör att man missar att cykla bilfritt tidigt på morgonen och man får dessutom mer tid på sig att nå mål som ligger på längre avstånd. Vi bestämde oss för att cykla med så få stopp som möjligt över Vikbolandet för att försöka nå Bråviken redan på eftermiddagen.

Vi trampade på i god takt mellan majsfälten denna varma och soliga morgon. Vi stannade till vid den lilla kyrkan i Rönö för att inta frukost, eller rättare sagt brunch eftersom klockan hade hunnit bli kvart i elva. Gångarna var pedantiskt krattade. Vi spekulerade i om denne någon hade varit där med sin kratta samma förmiddag eller om det var för flera dagar sedan, eller veckor… Jag var tvungen att bejaka lusten att bryta linjerna i gruset med mina fotspår.

6006S_24_w

Eftersom vi hade startat i god tid denna morgon kom vi fram till Café Marieborg för tidigt för att vi skulle få oss var sin stärkande kopp kaffe.

6006S_28_w

 

6006S_27_w

Vi cyklade vidare mot Bråviken…

6006S_26_w

 

 

%d bloggare gillar detta:
Hoppa till verktygsfältet