Florens

Kära bloggläsare!

Vi är tillbaka efter ett gäng tekniska problem. Allt från kraschade datorer till åskoväder som aggressivt attackerat vår tekniska utrustning. Jag ska inte rada upp alla teknikrelaterade missöden och bedrövelser här utan fortsätter som om inget har hänt med anekdoter från en tågresa till renässansens vagga.

FLORENS

Efter en riktigt lång tågresa dröjer det ett tag innan marken känns stabil under fötterna. Lätt omtumlade klev vi ut på perrongen och styrde våra stapplande steg rakt mot Florens’ främsta turiststråk. Första intrycket av staden var den massiva mängden månglare som påstridigt skrek efter turisterna med hesa röster. Några med rullbara ställningar fulla med skärp och plånböcker i ”äkta” läder och otaliga som sålde ekivoka David-kallingar ”till ett bra pris”. Efter en stund flydde vi från kommersen in i en gränd.

Muralmålning

Där i stillheten lyfte vi våra blickar mot husfasaderna och såg de makalösa utsmyckningarna från medeltiden och renässansen. Vi drogs längre in bland gränderna och glömde tid och rum.  Här hittade vi ateljéer och verkstäder där bland annat stuckatörer, möbelsnickare, förgyllare och bokbindare har arbetat med sina hantverk i generationer. Det kändes som att kliva flera hundra år tillbaka i tiden. Tanken slog oss att Leonardo da Vinci en gång för fem hundra år sedan kanske också stannade till för ett ögonblick och riktade sin blick uppåt för att betrakta samma fresk.

Arkitektur

Vårt hotell bestod av tre våningsplan högst upp i ett hyreshus. Den gamla hissen var så trång att vi knappt fick plats med en resväska. Rummet låg högst upp med ett stort fönster som vätte mot en bakgård. Utanför hördes tonårsgrabbar spela fotboll nere på gården. Matos, en fotbollsmatch, en mamma som ropade från ett fönster att maten var klar. Det är precis så här man ska bo om man vill känna sig som hemma i Florens

Efter att ha checkat in på hotellet bar det av mot utställningen. Mitt kolli skulle anlända vilken minut som helst. Lådan hade jag skickat en vecka i förväg. Det gick inte riktigt att slappna av förrän den var på plats.

När vi kom in i utställningslokalen stod den väldiga trälådan rakt framför oss i foajén. Vilken lättnad! Under den två veckor långa vistelsen i Florens skulle Per och jag samla intryck från staden samtidigt som Florensborna skulle besöka utställningen och beskåda mina målningar.

"Who am I?"

”Who am I?” Olja på duk, 36 x 36 cm, 2005

När hängningen av målningarna var klar gav vi oss ut på stan’. Vi sökte efter den perfekta restaurangen som skulle servera genuin Toscansk mat i lugn miljö. Vi behövde verkligen ladda batterierna efter den händelserika dagen. På en bakgata inte långt från folkvimlet fann vi vad vi letade efter. En liten kvarterskrog med blandad publik i alla åldrar och med en trevlig serveringspersonal som kunde ge goda råd om vilket vin som passade perfekt till de olika maträtterna. Vi intog en trerättersmiddag och satt i timmar och bara njöt.

Efter att ha tillbringat hela kvällen på Ristorante Accademia skulle vi gå till vårt hotell och få oss en efterlängtad natts sömn. Men i dunklet hade gränderna förvandlats till en labyrint. Varje gång vi kom till en korsning förväntade vi oss att vårt hotell skulle ligga precis runt hörnet. Istället möttes vi av ännu en smal gränd, och ännu en, i det oändliga. Vi var helt allena och våra fotsteg ekade mellan husväggarna. De vackert dekorerade fasaderna såg ut som kulisser i en realistisk uppsättning av commedia dell’arte.

Plötsligt öppnade sig en av gränderna och ett torg uppenbarade sig framför oss. Mellan kolonnerna på ett pampigt hus hade en hemlös kvinna slagit läger för natten. Hon hade bäddat med en tunn madrass och ställt varuvagnen med alla väskor och plastkassar som en barriär mot omvärlden. När vi kom ut på torget började kvinnan orera teatraliskt. Torgets akustik var imponerande. Kvinnan med sitt huckle på huvudet och långa kappa med klänningar i lager på lager inunder, höll en klagande monolog och gestikulerade med stora gester som inför en väldig teaterpublik. De enda åskådarna som tog del av dramat var Per och jag. Vi stod och lyssnade på kvinnans högljudda, italienska monolog, tills en man plötsligt dök upp och började gasta mot henne. Sekunden efter var de mitt uppe i ett gräl. För att inte riskera att bli indragna i intermezzot lät vi oss åter slukas av nätverket av gränder på jakt efter vårt hotell. Efter hand avtog ekot av röster bakom oss.
Vi fann tillslut hotellet och tryckte på porttelefonen för att bli insläppta. Efter en stund lyckades vi väcka portieren som släppte in oss med någon kommentar om att vi var väldigt sena.

Den följande veckan utforskade vi staden till fots kilometer efter kilometer.

Florens

 

Florens skyline

 

Campanile di Giotto

Campanile di Giotto (byggnadsår 1334-1359)

Klocktornet

En paus kan vara på sin plats då det är 414 trappsteg upp till utkiksplatsen högst upp i klocktornet.

Får

Märket på klockan för tankarna till…Gotland.

På eftermiddagarna minglade vi på utställningen. Och passade på att vila fötterna.

k

Då den andra utställningsveckan påbörjades började vi hitta riktigt bra i vårt område på den norra sidan av floden Arno. Rent strategiskt hade vi valt ”rätt sida” av floden då vi valde hotell. Vi bodde nära min utställning samt mitt i Florens’ absoluta centrum, med historiska sevärdheter i vart man än vänder sig. Det är i området kring katedralen Santa Maria del Fiore man hittar Florens äldsta kvarter, grundade redan under romarriket 100 år f.Kr.

k

Fiume Arno

k

Men på den pittoreska södra sidan av floden kunde vi ta en paus från den värsta turisthetsen och smälta in i en mer vardaglig atmosfär.

k

4305F_12_w

k

jjjjjj

4305F_13_w2

k

Likaså lockade det hänförande landskapet utanför stadsmuren med sina vingårdar och olivlundar.

L

Stadsmur

k
Jag började således söka efter ett cykeluthyrningsställe och började med att fråga hotellportieren var man kunde få tag på en hyrcykel. Jag fick det föga tillfredsställande svaret ”I wouldn’t do that if I were you. You would get killed.” Jo det är sant, i Florens kör bilisterna i svindlande hastigheter på de smala gatorna. Turister som inte är vana vid trafiktempot får kasta sig upp på de  knappt halv meter breda trottoarerna för att undvika att bli mosade. Här tutar man och accelererar för att bana väg för sina fordon.

Som härdad Stockholmscyklist nöjde jag mig naturligtvis inte med det svaret utan vände mig till ytterligare en Florensbo med frågan och fick ett ännu tristare svar: ”Are you crazy?!”

Kanske frågade jag helt fel personer om det här med cykel i Florens. För inte kan det väl vara så illa i en stad som är som gjord för cykling med sin täta planering? Gränderna är en gång i tiden skapade för hästtransporter och gångtrafik så egentligen får det inte plats några bilar. Den enorma katedralen Santa Maria del Fiore tvättas, om och om igen, på grund av luftföroreningarna. För att bara nämna ett exempel på alla eftergifter för biltrafiken.
Under de två veckor jag var i Florens såg jag inte många vardagscyklister i stadskärnan. Det verkade mest vara på helgerna som en del tog fram sina racercyklar för att ge sig ut på vägarna i stadens utkanter.
(Har Du cyklat i Florens? Dela gärna Dina erfarenheter med oss andra i kommentarfältet!)

Jag lyckades inte hitta den eftertraktade hyrcykeln. Samtidigt började slutet av utställningen  närma sig och mer tid kom att ägnas åt att mingel.

De sista dagarna försökte jag se så mycket av staden som möjligt. Antalet timmar sömn kortades ner drastiskt för att få ut det mesta möjliga av den återstående tiden. Det blev sena kvällar på restauranger med konstnärsgänget och tidiga morgnar för att hinna se staden. Fötterna hade vid det här laget förvandlats till värkande klumpar och en märklig yrsel hade börjat infinna sig. Till slut gick jag som i trans. Att jag led av sömnbrist rådde inga tvivel om. Men var den i själva verket ett symptom på ett begynnande Stendhalsyndrom…?

Dagarna före återvändandet till Sverige hade det talats om en omfattande tågstrejk på TrenItalia. Min högra hjärnhalva ville att tågstrejken skulle sabotera hemresan. Medan min vänstra hjärnhalva började fila på en reservplan för att komma hem.

Länkar för dig som vill cykla i Florens
http://www.florencebybike.it/en/
http://www.italycruiserbiketours.com/florence-tours.html
http://www.florencebikepages.com/content.aspx?id=18&ln=en

%d bloggare gillar detta:
Hoppa till verktygsfältet