Mellan jakttorn och villebråd

OMBERG Vi hade krupit upp på en liten bergknalle för att dricka kvällste. Solen höll på att sjunka ner bakom grantopparna. Nedanför bergknallen fanns ett hav av aspsly. Nu satt vi här i skogen omringade av jakttorn. Vi frågade oss om vi hade valt rätt när vi hade slagit upp tältet mitt i skogen istället för på campingen som ju faktiskt hade en liten sandstrand och faciliteter som duschar och toaletter.  

  

Efter middagen nere vid hamnen hade vi rullat in på campingen. Per gick in i receptionen för att höra om det fanns en ledig tältplats. Det kändes som om han var där inne en evighet, medan jag själv blev iakttagen av loja husvagnsägare som låg och väntade ut ännu en semesterdag i sina solstolar. Tillslut kom Per tillbaka och jag såg direkt att han var på dåligt humör. 

  ”De hade inga tältplatser påstod de. Det enda alternativet för oss är en liten gräsplätt mellan två husvagnar till husvagnsplatspris. De verkar inte vilja att man ska tälta här.” 

  ”Men det finns ju tältplatser där nere vid vattnet.” 

  ”Ja, men det var tydligen nysått gräs där… Jag tycker vi drar härifrån. Man kan ju bo på vandrarhem och krypa ner mellan ett par lakan för hälften av det priset.” 

  Vi rullade ifrån campingen lite surmulna och beslutade oss för att ändå söka tältplats i det fria framför att desperat leta reda på ortens vandrarhem. Det fick bli skogen igen. 

  

Vi rullade ut ur Valdemarsvik och kom in på en liten väg som ledde mot en stor bondgård med välskötta gårdsbyggnader. Det var tydligt att all lantbruksaktivitet var nedlagd förutom jakt. Gården såg tyst och öde ut men det stod bilar av dyrare prisklass utanför mangårdsbyggnaden. Markerna runtomkring var som ett paradis för jägare. Hägn, konstgjorda sjöar, kamouflagenät och massor av jakttorn vittnade om den blodtörstiga verksamhet som försiggick här. Ett visst obehag infann sig. Man vill ju inte bli tagen för ett villebråd. 

  

Men vi hittade en tältplats vi kände oss nöjda med en bit in i skogen och njöt av vårt kvällste där på den varma bergknallen. Vi kunde höra en viss aktivitet nere i aspsnåren men lyckades inte skönja vad det var. Kanske råddjur, spekulerade vi. Per gick till tältet för att hämta kakor till teet.  Plötsligt hördes ett kort skrik av djurisk karaktär. Per var snabbt tillbaka. Jag frågade honom vad det var som lät men han svarade undvikande att han inte hade hört något. Under märklig tystnad drack vi vårt te. Per såg lite besvärad ut.  

  När solen hade gått ner och myggorna började anfalla drog vi oss tillbaka till tältet och sov alldeles utmärkt på den mjukaste mossbädd.  

  

Morgonen efter vaknade jag med en dunderallergi. Det sved i ögonen, näsan rann och nysningarna ville inte upphöra. Något hade utlöst samma allergireaktion som jag brukar få av katter. Vi satte oss åter på bergknallen för att inta frukost. Det var då Per berättade vad han hade sett vid tältet kvällen innan.   

  ”Jo, när jag hämtade kakorna igår kväll så råkade jag överaska en vildsvinssugga med kultingar. De blev rädda och sprang därifrån. Det var det du hörde, deras skrik.”  

  ”Men herregud, varför sa du inget!” 

  ”Jag ville inte oroa dig. Det var ju trots allt en hona med ungar. Och det var ju knappast läge att söka ny tältplats.” 

  Det var nog klokt av Per att inte vilja göra mig rädd. Men lite stött blev jag allt för att ha blivit tagen för en fegis. 

  

När vi packat ihop och rullade ut på grusvägen mötte vi frun på gården. Hon frågade med ett stort leende om vi sovit gott i natt. 

”Jo, då” svarade vi lite förlägna. ”Ni verkar ha mycket djur på era marker!”  

”Ja, de farligaste är huggormarna och vildsvinen. Några sådana hoppas jag att ni inte har stött på. Vildsvinen rymde från hägnet för drygt ett år sedan. Så de är förvildade men lite halvtama fortfarande. Dom bör man akta sig för.” 

  

Vad damen inte visste var att vi var ett par härdade fricampare som tagit duster med vildsvin förut. Vi låter oss inte skrämmas så lätt!  

  Stärkta av prövningarna gav vi oss åter ut på de soldränkta vägarna. Det enda som vi saknade i det här läget var ett renande morgondopp. 

  

När vi hade kommit hem några dygn senare hade jag en msn-konversation med min bror som för tillfället befann sig i Peking. Samma natt som vi hade delat skog med ett gäng vildsvin hade brodern min varit på en tillställning på det svenska residenset och skakat hand med självaste kungen 

  Så vitt skilda val man kan göra här i livet…

 

%d bloggare gillar detta:
Hoppa till verktygsfältet