Doften av hav

OMBERG På fastande mage gav vi oss iväg genom det kuperade landskapet. Tältplatsen vi hittat kvällen innan hade knappt fyllt våra behov av sömn, med vildsvin som bökade kring tältet hela natten och grästuvor som dikterade sovställningen. Dessutom hade vårt obligatoriska morgondopp uteblivit på grund av en barriär av gyttja och tät vass. Det var att packa ihop och försöka finna en angenämare plats för frukostbestyren. Dock skulle det dröja hela nästan två mil innan vi hittade en lämplig plats att duka upp frukosten på.

3306F_08_bw

Mormorsgruvan

Även denna dag låg hettan tung över nejden. Fast beslutsam att denna dag skulle avslutas utan solsting drack jag glupskt av det lilla vatten som fanns kvar. Tillslut hade vi inget annat val än att cykla in på första bästa bondgård och tigga till oss lite vatten.

Vi rullade in på en vackert belägen gård och möttes av en ung bonde i tjugoårsåldern. Han stod och meckade med en bil och var lite på sin vakt när han gick oss till mötes. När han såg att vi bara var två cykelturister fick vi oss en pratstund medan han fyllde på våra flaskor med iskallt vatten. Killen som verkade vara motorintresserad tyckte inte att det långa avståndet till närmsta tätort var något problem. Han och hans vänner var ofta ute och cruisade i sina bilar mellan byarna. Den unge bonden älskade sin lilla gård och hade planer på att skaffa höns och får och driva gården professionellt. Innan vi cyklade vidare mot den pyttelilla orten Mormorsgruvan önskade vi honom lycka till med sina planer.

Vi beslöt oss för att äta våra lunchsmörgåsar vid det lilla järnvägsspåret som tjänat ortens gruvindustri då det begav sig. För er som stannar till här vill vi tipsa om att gruvan kan vara värd ett besök.

Utbudet av matvarubutiker var riktigt magert i de ödsliga marker vi färdades igenom. Åtvidaberg hade länge hägrat i fjärran som den oas som skulle förse oss med proviant. Medan Per gick in i butiken sökte jag svalka i det smala band av skugga närmast husfasaden.

Åtvidaberg

Grusvägarna i det östgötska landskapet ålade sig upp för backar och ner genom dalar. Ett tag slingrade sig vår lilla väg in över den småländska landskapsgränsen för att sedan återvända norrut. Hettan var tryckande och gårdagens svett blandade sig med dagens. Hela vägen sökte vi efter den sjö som äntligen skulle befria oss från vägdammet och vi fann den äntligen några kilometer öster om Åtvidaberg. Vackra Hörsjön erbjöd oss så äntligen det efterlängtade doppet.

Hörsjön

När man cyklat flera mil genom täta skogar i tryckande högsommarvärme kan längtan efter havet göra sig påmind. Vid varje backkrön inbillade vi oss att vi skulle se en havsvik glittra då vi började närma oss kvällens mål Valdemarsvik. Vägen dit visade sig dock innebära vissa prövningar. Den här monsterbacken lyckades vi ta oss upp för utan att kliva av cyklarna just för att vi inbillade oss att havet fanns där på andra sidan. Förhoppningar har förmågan att pressa ut de sista krafterna ur ett par trötta ben.

Vägen till Valdemarsvik

monsterbacke

Efter en närmast bilfri sträcka på flera kilometer hörde vi ett påtagligt motorbrus framför oss utan att se vart de kom ifrån. Bakom en krök som skymdes av träd kom vi plötsligt fram till en flerfilig europaväg. Motortrafiken forsade fram i en rasande hastighet och där stod vi med våra tungt packade cyklar och såg att vår lilla landsväg fortsatte på andra sidan av denna autostrada. Nu var vi inte långt från målet. Men då vi stod där med Europaväg 22 framför oss såg målet oåtkomligt ut. Vi bävade för att vända och söka upp en annan passage flera kilometer därifrån, kanske mil. Men så plötsligt upphörde bruset och vägen låg tillfälligt öde framför oss. Med nerverna utanpå korsade vi de breda bilfilerna. Väl i säkerhet hörde vi åter hur nya strömmar av bilar flöt förbi på motorvägen bakom oss. Lättade att äntligen ha kommit över monstervägen rullade vi den sista vägsträckan mot den lilla hamnstaden.

Valdemarsvik

Aldrig har en tunnbrödrulle med räksallad smakat så gott. Efter en lång stund vid hamnen i kvällssolen började vi cykla mot ortens campingplats.

Opphem – Valdemarsvik
Dagstripp: 96 km
Medelhastighet: 16 km/t
Total tid: 5 tim. 53 min.
Topphastighet: 50,3 km/t (Per)

KML-LogoFullscreen-LogoQR-code-logoGeoJSON-LogoGeoRSS-LogoWikitude-Logo
Opphem-Valemarsvik

laddar karta - vänligen vänta...

Opphem: 58.150000, 15.716667
Mormorsgruvan: 58.210485, 15.906485
Åtvidaberg: 58.200781, 15.997380
Hörsjön: 58.225399, 16.260980
Valdemarsvik: 58.202633, 16.601427
marker icon
icon-car.png Fullscreen-Logo KML-Logo
Opphem
Opphem, Sverige
marker icon
icon-car.png Fullscreen-Logo KML-Logo
Mormorsgruvan
Mormorsgruvan, Sverige
marker icon
icon-car.png Fullscreen-Logo KML-Logo
Åtvidaberg
Åtvidaberg centrum, Åtvidaberg, Sverige
marker icon
icon-car.png Fullscreen-Logo KML-Logo
Hörsjön
Hörsjön, Sverige
marker icon
icon-car.png Fullscreen-Logo KML-Logo
Valdemarsvik
Valdemarsvik centrum, Valdemarsvik, Sverige
%d bloggare gillar detta:
Hoppa till verktygsfältet