Omringade

Så har vi kommit till den tiden på året då regntunga skyar jagar över himlen och det mesta har börjat gå i grått. Löven på marken blandar sig med leran och regnskurarna avlöser varandra. Tjocka molntäcken har skymt solen konstant i flera veckor. Minsta lilla lucka som solstrålarna kan bryta sig in igenom får mig att vilja rusa ut och fånga upp så mycket energi som möjligt innan solglimten åter fångas in av det grå. Det är nu i november mitt dagdrömmeri tar över. Jag tänker på varm sand mellan tårna; en liten pojke som skrattar av förtjusning när stora vågor rullar in; kvällssol som skiner genom grönskan i trädgården och jag tänker på cykelturer under klarblå himmel…

OMBERG Vår resa från Omberg hade fört oss genom kvava skogar och böljande kulturlandskap, genom  små skogsomgärdade samhällen och till ljumma badsjöar. Inte ett moln syntes på himlen och över landskapet vi färdades igenom tryckte sommarhettan. När skymningen kom hade vi nått det lilla samhället Opphem.

Jag hade ådragit mig solsting och led av en dundrande huvudvärk som riste i mitt huvud vid minsta lilla gupp. Desperata efter en tältplats hade vi lyft cyklarna över ett gammalt taggtrådsstängsel och slängt upp tältet på en gräsplätt ute i det okända. Själv somnade jag direkt. Men Per som inte hade drabbats lika hårt av hettan låg och lyssnade på ljuden utanför tältet. Han ryckte i min arm och sa att det var något som sprang runt tältet. ”Låt det springa” svarade jag likgiltigt i mitt omtöcknade tillstånd.

”Men vad sjutton är det som springer runt tältet?! Var inte hagen tom?” Per lät nu djupt oroad.

Det lät faktiskt som om det var flera stycken halvstora varelser som sprang i cirklar runt vårt tält. Trots detta lyckades jag inte hålla mig vaken längre än att jag hann konstatera att vi hade fått sällskap. Per kunde inte förmå sig att somna utan låg klarvaken och lyssnade på fötterna som oroligt trampade omkring där ute i mörkret.

På morgonen vaknade jag utvilad och helt återställd efter gårdagens plågsamma solsting. Per däremot hade ringar under ögonen efter en sömnlös natt. Visserligen hade jag halkat ner i ena hörnet av tältet och låg i en vansinnig sovställning. Men jag hade haft turen att få Per som huvudkudde, så mig gick det ingen nöd på.

Vi kröp ur tältet och betraktade tältplatsen. Ett virrvarr av nedtrampade stigar kring tältet vittnade om att Per hade haft rätt om de nattliga besökarna. Nedanför en slänt bakom tältet kunde vi skönja en vik. Vi klättrade ner mot vattnet för ett morgondopp men möttes av en barriär av vass och gyttja. Ur de dunkla dungarna av al kom svärmar av mygg och doppet ströks från agendan. Avtrycken i dyn avslöjade dock vad det var för djur som omringat oss under natten.

Jo, visst var det vildsvin.

Opphem

 

icon-car.pngKML-LogoFullscreen-LogoQR-code-logoGeoJSON-LogoGeoRSS-LogoWikitude-Logo
Opphem

laddar karta - vänligen vänta...

Opphem 58.150000, 15.716667
%d bloggare gillar detta:
Hoppa till verktygsfältet