Tjugo kravlösa mil

SÖDERTÄLJE-BREVENS BRUK Vid den här tiden på året börjar luffargenerna göra sig påminda. De ljusa försommarnätterna, vårdofter, fågelkvitter… Ja, ni vet. Långa dagar som tillåter riktig maratoncykling.
Man känner att man vill iväg nu, med en gång! Har semestern inte börjat ännu så kan tjugo kravfria mil ge ro i sinnet.

Först väljer man ut ett lämpligt ”offer” cirka 20 till 30 mil från startpunkten. I det här fallet blev det svärmor i Hallsberg. Sedan tar man fram kartan och letar upp den behagligaste färdvägen med minst biltrafik. Därefter planerar man kolhydratintag och väljer ut minsta möjliga cykelväska för största möjliga energiinnehåll. En snabb koll på väderleksrapporten för klädvalet kan också vara lämpligt. Sist hör man av sig till personen på destinationsorten och förvarnar så att det finns en sängplats ledig och gärna ett fullproppat kylskåp.

100522_sotalje-brevens017_w

Eftersom just den här långcyklingen var min första på egen tass så höll den först på att bli sönderplanerad. Jag vankade av och an och funderade över hur mycket vatten jag skulle få med mig. Räcker två flaskor för tjugo mil? Vilken matsäck skulle ge mest energi, ta minst plats och samtidigt vara mättande? Vilken väg skulle jag ta? Måste jag ha extra kläder med mig? Och framför allt skulle vädret vara okej? På grund av ett åskoväder kvällen innan avresan lyckades jag dessutom skjuta upp trippen en hel vecka. (Incidenten i Hjortkvarn har satt sina spår.)
Helgen därpå var däremot spikad och ofrånkomlig. Då skulle det ske!

Södertälje Hamn

Planen var att cykla till Älvsjö station och hoppa på pendeln till Södertälje och Gnesta. Det gick dessvärre inte enligt planen. Väl i Södertälje skulle pendeln mot Gnesta avgå en halvtimme efter min ankomst. Men inte kom det något tåg inte. Mannen i biljettluckan pekade på tidtabellen och sa att han inte hade någon aning om varför tåget inte kommit och kunde därför inte säga när nästa skulle gå. Han satt där ”för att sälja biljetter, inte svara på frågor”. Efter att ha väntat i nästan tre kvart satte jag mig resolut på hojen och började cykla mot Gnesta.
Tyvärr valde jag den mest trafikerade vägen och hade oturen att bli prejad av bilister två gånger. Humöret var därför inte det bästa vid ankomsten till Gnesta. Till råga på allt rullade pendeln in i samma ögonblick som jag andfådd cyklade förbi stationen. Den tråkiga starten fick resten av resan att kännas… helt underbar med de glest trafikerade vägarna som jag noga valt ut. Solen värmde alldeles lagom mellan de höga stackmolnen och den våta asfalten vittnade om att jag föste regnet framför mig hela tiden.

Södermanland

Rast vid vägkant

Efter sju mil var det dags för ett akut intag av kexchoklad och koffeinhaltig läskedryck. Platsen för rasten var inte den mest romantiska. Men nöden har ingen lag. Svetten lackade, huvudet värkte och benen skakade. Allt på grund av idogt snålande med vätska och energipåfyllning. Som sällskap hade jag tusentals skogsmyror som snabbt fick mig åter på sadeln omedelbart efter näringsintaget.

Övergiven livsmedelsbutik

Automat

Den enda butik som fanns längs med resvägen genom Flensbygden var nedlagd.

När jag kom till den lilla orten Valla var all medhavd vätska definitivt slut. Andfådd och svettig gick jag in på pizzerian och bad om vatten till mina flaskor. Den tystlåtne mörkhårige ynglingen bakom disken försvann ut i köket. Kranen spolade en rejäl stund. Efter ett tag kom han tillbaka med mina flaskor, nu fyllda med iskallt vatten. Jag tackade för hjälpen och fick en snabb, tyst nickning utan ögonkontakt tillbaka.

100522_sotalje-brevens020_bw

En viss stress hade börjat infinna sig. Per ringde och frågade när jag skulle anlända. Middagen hade dukats fram och min portion stod och väntade. Tiden hade rasat iväg under den första etappen och jag hade nästan halva vägen kvar. Glupskt halsade jag i mig några klunkar av det friska vattnet från pizzerian och trampade vidare på högsta växel.

Katrineholm

I Katrineholm var det dags för den sista energiboostern innan slutspurten mot Hallsberg. Den återstående tunnbrödrullen försvann på några minuter.

Från och med Katrineholm ringde både Per och svärmor ungefär en gång i timmen. Jag fick höra hur min mat både serverats, stått och kallnat, och slutligen plockats undan. Om de bara visste hur sugen jag var på den där middagen. Hur långt jag hade kvar tordes jag inte avslöja.

Länsgräns

Skymningen kom krypande över dimhöljda fält och täta skogar. Planen att komma fram innan solnedgången var dömd att misslyckas. Med tämligen god medelhastighet trampade jag förbi torp och smågårdar som gav ifrån sig hemtrevliga ljud såsom porslinsskrammel och hönskackel. Stundtals var det långa glapp mellan torpen i form av slåtterängar och hagar. Där var skymningens analkande extra påtagligt och längtan efter svärmors lilla stuga blev starkare, varvid jag trampade på med full kraft. Plötsligt var jag tvungen att stanna med en tvärnit. Några tiotal meter framför mig uppehöll sig ett kluster av vildsvin. Gänget bestod av cirka sex vuxna djur och en hel drös med kultingar. Samtidigt som jag hastigt bromsade in avbröt vildsvinsfamiljen sitt bökande och betraktade mig misstänksamt. Eftersom några av vildsvinen blockerade min väg så var det bara att avvakta. Tillslut drog de sig undan en bit över den angränsande ängen och jag tog risken att passera. Mycket försiktigt. Att bli omkullsprungen av självaste gloson sent på kvällen mitt ute i ödemarken skulle definitivt fördärva min sluttid.

Per som förstod att jag inte skulle ha en chans att komma fram till Hallsberg på rätt sida av midnatt hade vid det laget satt sig i bilen för att möta upp mig. Vi siktade båda in oss på Brevens Bruk. Mötet med vildsvinen hade ökat kadensen ytterligare, så jag hade gott hopp om att hinna före Per till mötesplatsen.

Strax innan Brevens Bruk

Slutspurt Brevens Bruk

Vi anlände till destinationsorten samtidigt och då hade jag tillryggalagt exakt tjugo mil. Efter några hjältefoton vid informationsskylten om det gamla bruket sjönk jag ned i passagerarsätet med en väldigt mör lekamen, helt uttömd på energi. En sen och efterlängtad middag väntade.
Efter någon kilometer öppnade sig himlen och ett kraftigt åskregn med helt osannolika regnmängder vräkte ner över oss resten av bilfärden mot Hallsberg.

Dagen efter låg jag och solade mig på svärmors äng och vilade mina spaghettiben. Jag brukar hamna i ett märkligt bomullsliknande tillstånd efter en rejäl långcykling. Ett tillstånd av välbehag ska tilläggas. Svärmor var väl kanske lite småsur på mig eftersom jag vid ankomsten mitt i natten inte bara hade vräkt i mig min kalla middag utan även en hel burk corned beef, plus en hel liter apelsinjuice, som egentligen var ämnad till frukost. Det var inte så speciellt hänsynsfullt av mig. Men mina celler formligen skrek efter energi och det är ju inte varje dag man cyklar tjugo mil för att hälsa på sin kära svärmor.

KML-LogoFullscreen-LogoQR-code-logoGeoJSON-LogoGeoRSS-LogoWikitude-Logo
Södertälje-Brevens Bruk (200 km)

laddar karta - vänligen vänta...

Tumba Station: 59.199733, 17.835657
Södertälje Hamn: 59.179302, 17.646538
Flen: 59.038435, 16.583176
Katrineholm: 58.986423, 16.157970
Brevens Bruk: 59.005990, 15.592520
Valla: 59.020267, 16.379647
marker icon
icon-car.png Fullscreen-Logo KML-Logo
Tumba Station
Tumba station, Sverige
marker icon
icon-car.png Fullscreen-Logo KML-Logo
Södertälje Hamn
Södertälje hamn station, Sverige
marker icon
icon-car.png Fullscreen-Logo KML-Logo
Flen
Flen, Sverige
marker icon
icon-car.png Fullscreen-Logo KML-Logo
Katrineholm
Katrineholm, Sverige
marker icon
icon-car.png Fullscreen-Logo KML-Logo
Brevens Bruk
Brevens bruk, Sverige
marker icon
icon-car.png Fullscreen-Logo KML-Logo
Valla
Valla, Sverige

%d bloggare gillar detta:
Hoppa till verktygsfältet