Alla vägar bär till Rök

OMBERG Vi susade fram på Ödeshögs gator sökandes efter en butik. Luften över den stekheta asfalten dallrade. Hur den lilla orten hade fått sitt namn var uppenbart. Inte en själ syntes till.

Då vi rullade in mot byns matvaruaffär upptäckte vi vart invånarna sökt sig denna stekheta sommareftermiddag. På torget framför butiken stod mammor och små barn med smältande glassar; pensionärer vilade mot sina rullatorer eller satt och fläktade sig på parkbänkarna; byns a-lag svalkade sig med pilsner efter pilsner och förde högljudda konversationer. Vi sällade oss till församlingen med våra nyinköpta glassar. Den svalkande Vättern kändes väldigt avlägsen här i det lilla samhället som låg utslängt mitt i denna öken av åkrar. Glupskt tryckte jag i mig två Piggelin och en iskall coca-cola. Svalkan var kortvarig men gav ny kraft att trampa vidare.

Vindkraftverk

Färden gick på så gott som bilfria landsvägar mellan åkrar och förbi kyrkor som tornade upp sig som ödsliga landmärken. Vi mindes vad man sagt i Vadstena. Att för pilgrimer fanns det sängplats ute bland sockens kyrkor. Vi spanade upp mot kyrkan vi just passerade. Nog skulle det vara skönt att få krypa ner i en riktig säng, under kyrkans trygga beskydd. Men just denna kyrka andades ödslighet. Liksom nästa och nästa…

Rökstenen

Efter Vamod står dessa runor, och Varin ristade, fadern, efter en död(smärkt) son…

…Då rådde Tjodrik den djärve, sjökrigarnas hövding, över Reidhavets strand. Nu sitter han rustad på sin gotiska häst med sköld över axeln, den främste av Märingar.

Rökstenen

Då vi kom fram till den omtalade runstenen i Rök hade solen börjat närma sig horisonten. Just denna kväll lät vi oss inte stressas av det förestående sökandet efter tältplats, utan stod lugnt i den behagliga kvällssolen och försökte tyda berättelsen på stenen. Vid vägen fanns informationsskärmar om stenen och vikingatiden som vi också ville ta del av innan vi rullade vidare. Det här med tältplats brukar ju alltid ordna sig till slut.

När vi stod och läste som bäst dök en familj från Frankrike upp med tre barn som med högljudda tjut och skratt jagade varandra mellan skärmarna. Föräldrarna ställde några frågor på franska till mig om stenen och jag svarade så gott jag kunde. Samtidigt som jag funderade över hur det var ställt med min frisyr egentligen. Dryga trettio grader i solen plus hjälm brukar ju göra sitt med hårsvallet. Men vad tusan, dessa människor kommer jag ju ändå inte träffa igen. De fick sig nog ett gott skratt både åt min uppenbarelse och åt mina franskakunskaper.

Fransoserna tog sig en titt på stenen och försvann sedan vidare i taxin som de anlänt med.

MötetNåväl, jag läste vidare på skyltarna lättad över den nyvunna ensamheten. Men plötsligt hörde jag Pers glada stämma ”Nej, men tjenare! Det var länge sedan!” Muntra skratt hördes på andra sidan skärmen. Per var plötsligt inbegripen i en konversation. Jag kikade skyggt fram bakom kanten på skärmen. Vad fasen! Folk han känner, här, mitt ute ödemarken?! Plötsligt gick tankarna tillbaka till min chockerande spegelbild på Naturum tidigare samma dag. Antingen gömma sig och missa allt det roliga… Eller… Det var för sent. Jag var upptäckt och blev indragen i den muntra samlingen människor som tillhört Pers vänkrets flera år tidigare men som han inte träffat på bra länge.

Hur var detta möjligt?!

Rökstenen hade fört oss samman. Per och jag, som efter flera dagar på cykel landade vid denna geografiska punkt samtidigt som ett par gamla vänner. Som i sin tur spontant hade satt sig i en bil för att åka flera mil för att titta på samma runsten just denna julikväll.

Efter en längre pratstund och utbyte av e-postadresser for vännerna tillbaka hemåt. Varvid Per och jag, fortfarande omtumlade av sammanträffandet, tog en lov runt kyrkan som vakade över runstenen.

Röks Kyrka

Även denna kyrka andades ödslighet och saknade plats för två cyklande pilgrimer. Men å andra sidan var vi ju inte pilgrimer i religiös bemärkelse så det var nog lika bra att vi rullade iväg på våra cyklar för att söka oss en passande sovplats ute i de dunkla skogarna.

Hålaveden

Rökstenen, som restes i början av 800-talet, är med dess imponerande storlek och svårtydda lönnskrift en av Sveriges mest gåtfulla runstenar.

Allt om Rökstenen (Riksantikvarieembetet) http://www.raa.se/publicerat/9789172095991.pdf
Oklar framtid för Rökstenen http://www.corren.se/ostergotland/odeshog/oklar-framtid-for-rokstenen-6524580-artikel.aspx
Rökstenens egen hemsida http://www.rokstenen.se/

Och nu till frågan… Ska oersättliga kulturskatter som nu tillhör oss alla och som vittnar om vår gemensamma historia fortsätta att förvaltas och vårdas av staten och riksantikvarieämbetet. Eller tycker du att exempelvis Rökstenen ska säljas till en privat ägare?

Omberg-Givetorp 

Dagstripp: 45 km
Medelhastighet: 16 km/t
Total tid: 2 tim. 53 min.
Topphastighet: 37,5 km/t (Anna)

KML-LogoFullscreen-LogoQR-code-logoGeoJSON-LogoGeoRSS-LogoWikitude-Logo
Rökstenen

laddar karta - vänligen vänta...

Rökstenen: 58.294064, 14.774091
Ödeshög: 58.228887, 14.653296
marker icon
icon-car.png Fullscreen-Logo KML-Logo
Rökstenen
Rök, Östergötlands län, Sverige
marker icon
icon-car.png Fullscreen-Logo KML-Logo
Ödeshög
Ödeshög torget, Ödeshög, Sverige
%d bloggare gillar detta:
Hoppa till verktygsfältet