Jag hade en dröm

En grå och lite småkylig novembereftermiddag tar jag min lätta packning och börjar trampa mot Roslagsbanan. Vid den här tiden börjar bussarna gå glest och det är en frihet att kunna bege sig till tåget när man själv tycker att det passar bäst.

Väl framme rullar jag ombord min trotjänare i den nya vagnen anpassad för resenärer med cykel; eller med barnvagn; eller som är rullstolsburna. Det vill säga, kollektivtrafik som inte diskriminerar, utestänger eller försvårar för sina resenärer. Efter en behaglig resa på cirka 25 minuter når jag stan och fortsätter på min cyclocross mot Centralstationen. Eftersom min cykel är snabbare än både tunnelbanan och bussen har jag god tid på mig att köpa en pocket och lite proviant inför resan i kiosken på Centralen.

Jag ställer mig på perrongen och lägger märke till att fler resenärer har valt att ta med cykeln. Detta oroar mig inte. Platser är bokade både för mig och hojen och jag vet att det finns gott om plats i de nya vagnarna på det moderna snabbtåget mot norrland. På anvisad tid rullar tåget in mot perrongen. Det är inga problem att rulla ombord cykeln eftersom tåget är väl anpassat för passagerarnas behov. Efter att ha parkerat cykeln intar jag min sovplats i kupén. Tågets rörelser verkar avkopplande och jag somnar i den bekväma sovvagnen efter att ha läst några kapitel ur den nyinköpta ”Imperiet” av Ryszard Kapuscinski.

Jag vaknar väl utvilad efter tågresan i ett snöpudrat Umeå. Tåget har anlänt punktligt så jag hinner uträtta ett par ärenden innan föreläsningarna. Jag kliver av tillsammans med min cykel som rest på avsedd plats nära dörrarna, oemballerad och körklar. Med färddatorn på styret börjar jag trampa mot universitetsområdet. Om en timme är det föreläsning och tack vare att jag har cykeln med mig så har jag god tid på mig att checka in på hotellet innan jag ska vara på plats på campus.

I sommar planerar jag att ta med min MTB och cykla i fjällen. Eller kanske cyclocrossen och utforska den norrländska kuststräckan. Tåget är perfekt för den ökande cykelturismen i Sverige.

Tack vare att tågtrafiken är så väl utbyggd känns det inte som något större avstånd att bo i Stockholm och pendla till Umeå för studier. Alla tjänar på satsningen på tåget. Norrland blir en del av Sverige som det är bekvämt och smidigt att ta sig till. Fler har börjat välja tåget eftersom det är både snabbt, komfortabelt och prisvärt. Koldioxidutsläppen för resor inrikes har minskat inte enbart på grund av själva tågresan utan för att tågstationerna är centralt belägna och inte kräver något bilresande till och från.

Bara en så enkel sak som att ta cykeln till tåget, resa några timmar, och sedan kliva av centralt med sin cykel för att sedan ta sig vidare till sitt mål!

Den här drömmen är verklighet i andra länder. Varför ska det vara så svårt att realisera detta i Sverige?

3204S_15

%d bloggare gillar detta:
Hoppa till verktygsfältet