De bortglömda vägarna

OMBERG Vi fick en vag känsla av att vara på väg mot just ingenting då vi passerat Gryts Bruk. Den smala gropiga grusvägen ringlade fram genom det exotiska landskapet som bestod av kärr och mossar. Stundtals kändes det som vägen ville vända tillbaka till bruket. Men så ångrade den sig och ålade vidare in i de djupa skogarna.  Den lilla vägens skick blev sämre och sämre samtidigt som strängen av gräs i mitten blev allt bredare. Per började misströsta. ”Du måste ha läst fel på kartan. Den här vägen kan inte leda någonstans. Jag svär på att den kommer att upphöra precis när som helst.”

Fågelsjö

Eftersom jag föreslagit just den här vägen känner jag ett visst ansvar. Vilket nederlag det skulle vara om vi cyklat flera kilometer på en väg som slutar mitt i skogen. Per såg ansträngd ut där han kämpade upp för backarna. Hans irritation var uppenbar. En ilning av osäkerhet rann som en kall kåre utmed min ryggrad. Kan jag ha läst fel på kartan…?   Plötsligt hoppar en skrämd hjort fram ur skogen på knappa två meters avstånd från våra framhjul. Den ömsesidiga förvåningen lättade upp stämningen lite. Strax därpå lämnade den täta granskogen plats åt en myggrik mosse, glest bevuxen av små plågade träd, kyrkmossen. På höger sida om vägen bredde Skarprättarekärret ut sig. Namn som definitivt satte fantasin i rullning. Vägen bestod vid det här laget av två strimmor grus omgärdade av vildvuxet gräs. För att bevara hoppet hos Per, och hos mig själv, utropar jag med jämna rum hurtiga fraser som ”Nu är det inte långt kvar!” ”Ingen fara, kör bara på så har vi civilisationen efter nästa backkrön!”

Skogsväg

 

Som ett finmaskigt nät sträcker de bortglömda vägarna ut sig mellan gårdar och bruk. För långfärdscyklister som skyr allt vad biltrafik heter fyller det finmaskiga nätet av småvägar en viktig funktion. Man kan hitta dem överallt i Sverige där det en gång har funnits mänsklig verksamhet. De tar oss från samhälle till samhälle och från stad till stad.

Trots att vägen vi färdades på stundtals såg ut att bli ett med den vildvuxna naturen lyckades den ta oss en god bit på väg mot nästa ”metropol” – Zinkgruvan. Vi såg fram emot att fylla på vårt matförråd efter flera mil i ödemarken.

icon-car.pngKML-LogoFullscreen-LogoQR-code-logoGeoJSON-LogoGeoRSS-LogoWikitude-Logo
Gryts bruk

laddar karta - vänligen vänta...

Gryts bruk 58.887797, 15.351849
%d bloggare gillar detta:
Hoppa till verktygsfältet