Objudna nattgäster

DEL 2/2

GÖTA KANAL (etapp 6) Det är redan eftermiddag då vi rullar längs med kanalen ut ur Motala. Trots att vi är rejält försenade efter Pers punktering kan vi inte låta bli att ta ett dopp vid slussen. Det vimlar av barn och föräldrar som kastar sig ner i det smaragdgröna vattnet. Inte förrän det är dags för slussöppning lyckas vi slita oss.

Sträckan mot Borensberg går mellan åkrar och bondgårdar tämligen långt från sjön Boren. Man kan se den glittra där borta i fjärran. Inte förrän i Borensberg återser vi Göta Kanal.

Göta Kanal

Precis innan Borensberg tornar plötsligt grafitgrå åskmoln upp sig på himlen. Strax därpå vräker regnet ner över oss. Åskknallarna kommer oroväckande tätt efter blixtarna och det känns obehagligt att cykla på en så pass öppen plats, mitt emellan två vetefält. Spontana som vi var vid avresan missade vi det där med bra regnkläder. Undertecknad valde att skona kläderna genom att cykla i baddräkt och shorts. Jag fick tummen upp av några fransmän som stretade fram på sina hyrcyklar iklädda regncaper uppblåsta som spinnakers. Ovädret försvann lika plötsligt som det dök upp och färden fortsatte sedan under klarblå himmel.

"Varning för svin" mellan Motala och Borensberg

”Varning för svin” mellan Motala och Borensberg

Då solen började dala kände vi en viss stress över att hitta en bra tältplats. Flertalet av rastplatserna längs kanalen var redan upptagna av andra cyklister. När vi kom fram till de berömda slussarna i Berg var det inte tal om att stanna och beskåda dem. Det började skymma ordentligt och vi behövde snabbt hitta en plats att slå läger på. Först tog vi en titt vid en båtklubb på en liten udde. Området kändes ruskigt privat och det pågick en grillfest bakom planket till klubbhuset. När vi kom tillbaka till klubbens parkering satt en motorcyklist i svart skinnställ och tittade mot vårt håll. Han log mot oss med ett tämligen obehagligt leende. Inte vänligt, utan snarare. Ja, vi kanske läste in för mycket, men det såg mer ut som ”Här kan vad som helst hända ett par fricampare…”

Stressade och med en stegrande desperation avlägsnade vi oss från området och ledde cyklarna mot en inhägnad våtmark. Myggsvärmarna var obarmhärtiga mot våra bara ben. Vi fann oss snart i ett virrvarr av kreatursstängsel och branta trätrappor som avgränsade hagarna. Tjurarna som stod och idisslade innanför staketet tittade slött på oss och tänkte antagligen ”Vad är det där för stollar”.

Vätan från den sanka marken tog sig in i våra skor. Försöket att tälta vid vattenranden var dömt att misslyckas. Det var bara att vända och ta sig tillbaka till landsvägen. Vi började cykla mot något som på kartan såg ut som ett litet sommarstugområde. När vi trampade på längs den öde landsvägen blev vi omkörda av motorcyklisten. Han vände på huvudet med ansiktet dolt bakom ett svart visir och tittade på oss. Obehaget ökade. Då han passerat smet vi in på en liten väg kantad av villor. Vi hoppades att han inte såg vår gir. Vid det här laget hade det hunnit bli ordentligt mörkt. Vi passerade vad som såg ut som en stor hästhage med ett ruckel längst ner i sluttningen. Vid staketets slut hittade vi en brant stig ner mot sjön. Vi chansade på att det var en fungerande tältplats och kämpade oss ner med cyklarna på den hala stigen.

Väl nere möts vi av en skylt som informerar oss om att den lilla stranden är privat och endast får begagnas av tomtföreningens medlemmar. Vi trotsar förbudet och slår upp vårt tält i skymundan under en martall. Vi riggar stormköket vid strandkanten och äter vår middag med utsikt mot Linköping som breder ut sig med sina lampor och storstadsljud på andra sidan Roxen. Människorna på andra sidan ligger och sover i sina varma sängar i sina lägenheter och vi sitter och huttrar i mörkret, i ett villaområde, som två objudna gäster. Vi bävar för att det ska dyka upp någon.

Vi ser till att få i oss middagen snabbt och intar tältet. Väl i sovsäckarna ligger vi klarvakna och lyssnar till ljud. Vi börjar fantisera om att motorcyklisten ska dyka upp och… Fantasin skenar iväg. Plötsligt hörs ett skrammel utanför tältet. Vi blir båda skärrade. Jag riktar blixtsnabbt ficklampan mot tältöppningen, beredd på det värsta. Mot mig lyser ett par gröna ögon och en lite späd kattunge jamar till förskräckt. Den hade tagit sig in i yttertältet och hade dragit omkull stormköket med en skräll. Lättat suckar vi och skrattar åt oss själva, att vi varit så hariga. Vi lägger oss tillrätta för att försöka sova. ”Vid närmare tanke… Vad farao gjorde en ensam kattunge här nere vid stranden?” frågade vi oss. Per påstår sig höra steg bakom tältet. Motvilligt erkänner jag att jag också hör dem. ”Tänk om det är han på motorcykeln”, viskar jag med illa dold oro. ”Nej, det är en hage bakom tallen. Det är helt klart ett djur. En häst, säkert.” viskar Per och försöker övertyga oss båda. Det knakar till. Denne någon trampade på en gren. Vi fortsätter intala oss om att det är en fyrbent besökare. Även om det definitivt lät som mänskliga steg. Sömnen lät vänta på sig den natten. Under tystnad lyssnade vi efter ljuden, stegen, varelsen utanför tältet. Ingen av oss tordes titta ut. Tillslut tvingade sig sömnen på oss och vi sov oroligt med alla sinnen på helspänn.

Karlsborg-Bergs slussar (via Motala och Borensberg)

Dagstripp: 65,4 km
Medelhastighet: 14,5 km/t
Total tid: ca. 4 tim. 31 min.
Topphastighet: 44,3 km/t (Per)

KML-LogoFullscreen-LogoQR-code-logoGeoJSON-LogoGeoRSS-LogoWikitude-Logo
Motala - Bergs slussar

laddar karta - vänligen vänta...

Motala: 58.538033, 15.047094
Bergs slussar: 58.485136, 15.525058
marker icon
icon-car.png Fullscreen-Logo KML-Logo
Motala
Motala, Sverige
marker icon
icon-car.png Fullscreen-Logo KML-Logo
Bergs slussar
Bergs slussar, Sverige
%d bloggare gillar detta:
Hoppa till verktygsfältet