Simma mot strömmen

Del 1/3

GÖTA KANAL (etapp 3) Hela tältet skakade plötsligt till. Vad var det? Per och jag tittade med uppspärrade ögon på varandra.

Allt förnuft talar för att man vid sådana tillfällen bör titta ut och se vad som orsakade den störda nattsömnen. Men någonting gjorde att vi avhöll oss. En inneboende rädsla för vad som skulle kunna finnas utanför? Självbedrägeriet ”syns det inte, så finns det inte”? Eftersom det inte hördes något annat än det stilla sorlet från ån utanför intalade vi oss att skakningen var inbillning. Att det var någon av oss som rykt till i sömnen. Fullständigt slut efter gårdagens festivalupplevelser somnade jag omedelbart om igen. Per som tagit det lugnt kvällen innan låg vaken en stund och funderade på vad som kunde ha orsakat skakningen.

Vi vaknade till slut av att tältet var hett som en bastu. Morgonsolens strålar värmde effektivt upp tältet och vi kröp sömndruckna ut för att välkomnas av ännu en fantastisk sommardag. Efter morgondoppet lade vi oss ner vid stranden och började planera resan mot Göta Kanal. Destinationen för dagen var Väla utanför Hallsberg för övernattning hos Pers mamma och hennes make.

När vi skulle plocka ner tältet upptäckte vi ett virrvarr av färska avtryck från enorma klövar på baksidan av tältet. Där hade vi förklaringen till skakningen. En älg hade snubblat över tältsnörena när den var på väg till ån för att dricka. Vi såg på varann och tänkte samma tanke. Tänk om den hade fallit över oss?

Förberedelser

 

Lindesberg

Innan avresan mot Väla kunde vi inte låta bli att ta en extra vända på festivalcampingen…

augustibuller

Klockan hade passerat tolv då vi äntligen cyklade ut ur Lindesberg. Vi var kraftigt försenade och fruktansvärt badsugna. Vi hade inte färdats långt från Lindesberg förrän vi redan genomsvettiga stannade till vid en å som livligt virvlade under en bro. Vattnet var så strömt att vi kunde simma med all vår kraft motströms och inte komma någon vart. Släppte vi taget flöt vi obarmhärtigt med. Leken med den svalkande ån var uppfriskande och när vi sedan cyklade vidare hade åns virvlande glädje smittat av sig på oss.

%d bloggare gillar detta:
Hoppa till verktygsfältet