Gå på pumpen…

Februari bjöd på idel obehagliga överraskningar som liksom tog över, fullständigt. Det som göms i grönska och värme kommer fram i snö och kyla. Det besiktningsmannen missade i juni uppdagades obarmhärtigt under vinterns kallaste månad.

Då vi visste att pumphuset inte var tillräckligt isolerat våndades vi då kvicksilvret började närma sig minus tjugotre grader på kvällarna. Vattenrören frös några gånger vilket lämnade oss utan vatten tills vi lyckats tina rören med en frostvakt. Men detta var bara en föraning om att värre saker var att vänta.

En morgon då temperaturen smugit sig ner till rekordnivå under natten kom domen. Klockan sju på morgonen kliver vi upp i ett råkallt hus för att ta oss en kopp varmt te. Det enda som kommer är en liten ynklig skvätt vatten som legat och tryckt högst upp i röret och från pumphuset hörs en ljudlig suck från tryckfallet i vattenpumpen. Självfallet äger alltid sådana här händelser rum på helger då det är omöjligt att få tag på arbetssugna rörmokare. Per ger sig ut till pumphuset och konstaterar att pumpen totalt förlorat sitt tryck och två rör har spruckit. Efter en närmare inspektion visar det sig att röret från brunnen dessutom är helt oisolerat vilket satte igång farhågor hos oss om att det skulle kunna finnas en enorm ispropp där inne. I mitt huvud började katastroftankarna virvla.

Per är tack och lov mer praktisk och skred istället till verket. Han lyckades få tag på en stressad rörmokare som inte alls hade tid att komma till undsättning i praktiken men som muntligen guidade Per genom rörens förtrollade värld. Utan att ha så mycket att förlora gav sig Per iväg för att skaffa rör och gängor för att byta ut de skadade delarna. En varmluftsfläkt kunde ju också vara på sin plats.

Per återvände och gick från ord till handling. Han lyckades rätt snabbt byta ut de frostsprängda rören. Som ägare av renoveringsobjekt måste man vara duktig på – allt! Sedan började den outhärdliga väntan på att pumpen skulle vakna till liv. Timme efter timme gick. Då och då kom Per in och frågade om det kommit något vatten. Och mitt upprepade svar var NEJ!  Katastrof, vad skulle vi göra? Jag vankade av och an i huset och funderade på nödlösningar medan Per kämpade inne i pumphuset. Rasmus var lyckligt omedveten och jollrade på glatt. Vid tiotiden på kvällen då temperaturen åter började sjunka ikapp med mitt hopp, fullkomligen exploderade kranarna inne på toaletten. VATTEN!!! Per kom in med ett enormt lättat leende. Hjälten! Den lördagskvällen tog vi fram champagneglasen och skålade i vatten!

Vattnet i köket däremot kom inte igång förrän två veckor senare då det äntligen blev plusgrader. Under den långa dryga väntan hade vi befarat att rören sprängts sönder där nere i krypgrunden. Som tur var var så inte fallet. Detta bara en varning. Nästa vinter ska vi vara bättre rustade.

Upprepade vattenstopp på grund av isproppar i rören, en toalett som inte gick att spola och en irriterande avsaknad av vatten i köket satte det mesta på undantag.

Vi har väl aldrig längtat efter våren så mycket som denna vinter!

Farväl februari!

Farväl februari!

%d bloggare gillar detta:
Hoppa till verktygsfältet