Full fart mot Västerås

Del 1/2

GÖTA KANAL (etapp 1) Efter en lite för lång frukost med mycket kartläsning började vi så äntligen lasta cyklarna ute på gården. Trots att det ännu var morgon gassade solen och svetten lackade av ansträngningen att tråckla fast alla spännband som satt överallt på cykelväskorna. När allt var på plats cyklade vi iväg över S:t Eriksbron mot Karlbergs pendeltågsstation. Naturligtvis kom vi fram under det tidsspann då det var otillåtet att ta med cyklar på pendeln, under så kallad rusningstrafik. Båda perrongerna låg ödsliga där nere. Att försöka övertala den benhårda spärrvakten var dömt att misslyckas. Vi beslutade oss för att cykla vidare till Spånga och hoppa på tåget där istället.

Solen sken över  Stockholm och vi kände oss ännu mer taggade trots den lilla motgången. Då vi nådde Spånga och skulle bestiga rulltrapporna upp till spärren stegrade sig Pers cykel.Själv hade jag fullt sjå med att förhindra min från att slingra sig ur mitt krampaktiga grepp. Tydliga tecken på att vi tagit alldeles för många jättebra grejer med oss.

Väl framme i Bålsta köpte vi proviant och kikade på kartbladen. Planen var att följa de röda skyltarna för cykelleden Mälaren Runt så långt det gick. Vi trampade fram på den stekheta asfalten omgärdade av sädesfält och raps. Färden gick mot Ekolsundsviken där vi cyklister hade fått ett eget stråk över till Ekolsund, en gammal banvall. Passagen bestod av grov makadam, omöjlig att balansera sig fram på. Det första som skakade av var min sovsäck. Kraftigt fördröjda kom vi så äntligen över till andra sidan sundet. Då upptäckte Per att han hade tappat en av gympadojorna han knutit fast ovanpå cykelväskan. (Vad han nu skulle med dessa till.) Skon återfanns på mitten av makadameländet. En svettig, svärande Per återförenade det gamla slitna paret.

En rejäl packning får en att känna att man lever!

En rejäl packning får en att känna att man lever!

Not: Cykelpassagen över Ekolsundsviken skulle enligt kartan vara färdigställd 2006. Om det är någon i läsarskaran som har cyklat där på sistone, vore det intressant att veta hur cykelpassagen ser ut nu. Skriv gärna en kommentar!

Vi erfor snabbt under färdens gång att det var långt mellan vattenhålen. Efter att ha trampat mil efter mil mellan åkrar och rapsfält tog vi en paus för att göra slut på de sista dropparna vatten och försöka krama så mycket vätska som möjligt ur de nektariner vi inhandlat i Bålsta. Man vet inte hur betydelsefullt vatten är förrän man står mitt i en öken av rågfält, utmattad efter flera mils cykling utan att stöta på en enda kiosk, mack eller matvarubutik på en hel dag.

Åkeröken

Hoppsan, nu vaknade lille Rasmus. Jag återkommer!

%d bloggare gillar detta:
Hoppa till verktygsfältet