Skräcknatten med Dagmar

Härom natten drog stormen Dagmar in över landet. Det började lite lätt med att en tamburmajor som Per placerat på altanen föll omkull precis utanför fönstret. Vilket resulterade i ett litet skrämselskutt. Vinden tilltog under natten och stormen ven kring husknutarna. Där rasade ännu ett föremål. Vi frågade oss om det inte var något vi glömt där ute. ”Stängde vi barnvagnsförrådet?” frågade jag. ”Men herregud, frigoliten i byggkassen vid vägen kommer att rymma över till grannen!” kontrade Per. Han började se lite bekymrad ut. Ut och jaga frigolit eller inte…? Nej, inte ett dugg lockande. Vinden tilltog ännu mer. Lille Rasmus låg och snarkade i godan ro. Per släppte snabbt tanken på att jaga frigolit. Själv låg jag och tittade ut i mörkret och lyssnade på stormens vinande.

Efter ett tag slumrade jag till men vaknade av ett brak. Vad var det?! Jag petade på Per. ”Vaddå???” Per som inte hade hört något brak mumlade något om att det bara var spännande med en rejäl storm. Han somnade om snabbt. Själv låg jag och tänkte på de spinkiga förväxta granarna som skyhöga och labila omringade vårt hus. Jag lyckades till slut somna om men sov oroligt. Ännu ett brak. Jag ruskade om Per – ”VAD VAR DET??!”. ”VA! Skräms inte!” sa han irriterat och somnade om. Det var fortfarande för mörkt för att man skulle kunna se vad som försiggick där ute. Jag låg vaken och lyssnade på symfonin utanför huset. Ett kraftigt fräsande ljud. (Det reagerade till och med Per på.) Ett helt obegripligt ljud som vi aldrig skulle få någon förklaring till.

Det började ljusna ute. Jag hasade mig ur sängen och tittade ut genom fönstret. Och där låg den. En tjugo meter hög gran hade fallit och låg nu med hela sin längd framför huset med toppen mot gäststugans dörr. Per gick också upp för att kolla läget och ställde sig och tittade tankfullt ut mot baksidan av huset. Han hade ett bekymrat veck i pannan. Där låg den stora kraftiga sälgen pladask på marken och pekade med sin majestätiska krona rakt mot vårt hus.

Utan sentimentalitet har vi nu bestämt att granarna måste stryka på foten. Farväl tysta mörka väktare! Vi vill inte bli anfallna av er nästa gång vindarna tilltar i styrka. Imorgon kommer arboristen.

För ett par veckor sedan fällde vi en av granarna. Nu kom hämnden.

För ett par veckor sedan fällde vi en av granarna. Nu kom hämnden.

%d bloggare gillar detta:
Hoppa till verktygsfältet