Kyrkan som Gud glömde

Mäklaren låste upp dörren och mögeldoften slog emot oss. Vid första visningen var lukten inte lika påtaglig men kyrkan var desto kallare den gången…

Mäklaren var försenad men hade inte glömt kontraktet. Lite klumpigt började hon vifta med det redan i hallen där mögeldoften var som mest påtaglig. Hon sa att lukten kom från källaren och att det var normalt att det kom lite dålig luft från källare. Vänligt men bestämt bad vi om att få avvakta med att signera kontraktet tills efter visningen.
Vad trodde hon?!

Vi startade vår granskning på vinden.Några mögelangripna partier i innertaket men för övrigt en vacker råvind. Takrenovering.

Och så vidare till övervåningen. Vackra spröjsade fönster med fuktskador på tapeten i hörnen. Fönsterrenovering.

En stenskiva i ett hörn vittnade om en borttagen kamin. Suck. Vidare in i duschutrymmet. Gult kakel från 60-talet. Ska man ta bort det krävs det asbestsanering. Per fick för sig att lyfta på golvbrunnsskyddet i duschen och voilá… ett toalettavlopp. Med intorkade fekalier dessutom. Hur farao har de duschat här? Toaletten visade sig vara flyttad vid ett gammalt stambyte men ingen hade brytt sig om att täppa till det gamla avloppsröret. Och duschen då? En kuliss. Vi berättade om vår upptäckt för mäklaren. Hon blev högröd i ansiktet men såg föga förvånad ut. Den lilla detaljen fanns inte med i besiktningsprotokollet som tillhandahölls med objektsbeskrivningen. Vilken överraskning man hade fått vid första duschen…

Källaren som var ombyggd 1955 innehöll precis vad man skulle kunna tänka sig av en femtiotalsrenovering – svartlim, vinylgolv och söndervittrad kakelfog. Tja, det är bara att dra dit en saneringsfirma direkt. 50-talet må vara stilrent, men byggnadsmaterialen man använde på den tiden är rena dödsfällorna.

Asbestvinylgolv från 1950-talet och under det svartlim som också innehåller asbest.

Asbestvinylgolv från 1950-talet och under det svartlim som också innehåller asbest.

 

Tidstypisk golvmatta från 1970-talet

Tidstypisk golvmatta från 1970-talet

Entréplan. En brun golvmatta från 1970-talet med tidstypiskt stansat mönster. Gillar man inte stilen så måste man,återigen, kalla dit en asbestsaneringsfirma för borttagning.

Och så den gigantiska ljusa ”ateljén” med en takhöjd utan dess like som nästan får en att förlåta allt. Med sorg i hjärtat ställer jag mig i mitten av kyrksalen och suckar. Varför finns inte denna sal i ett friskare hus. Jag vill ta den med mig. Jag börjar skissa i mitt inre för att kunna återskapa rummet på en annan plats, någon gång i framtiden.

En smula vemodiga lämnar vi kyrkan efter visningen. En gång i tiden hade det lilla baptisttemplet haft en stor och vacker trädgård med fruktträd. Under åren hade tomten krympt till oigenkännlighet och erbjöd nu endast 800 kvm villatomt med garage. Mitt över gatan hade man dessutom byggt ett betongslott i form av en silo i jätteformat. Byggnaden var överväldigande i sin smutssvarta skepnad.

Vi tackade för visningen och körde sedan en liten runda i samhället där invånarna satt och kurade framför TV-apparaterna i sina eternithus. Tanken att bosätta sig i det lilla samhället hade flytt sin kos.

%d bloggare gillar detta:
Hoppa till verktygsfältet